Alltsa. Vadret. Jag blir helt tokig. Jag som liksom var har och tyckte lite synd om mig sjalv och trodde att global warmingen bara marks i Sverige, men heeeell no. Forra veckan smalte typ all sno bort pa en dag och det var 18 plus ungefar och sen ett par dagar efter blev det snostorm (eller iallafall enligt amerikanska matt,
jag sjalv skulle ha uttryckt det som att det snoade tat och kraftigt) och det var typ 10 minus
och en massa sno kom. Det ar ju en ratt kraftig skiftning och en aning forvirrande.
Och en grej som faktiskt ar helt jakla sjukt och smatt tragiskt. Sverige hade generellt endast 20 minuter solsken i December. Vafan ar det da liksom. Inte ett jota. Inte undra pa att folk blir vinterdeprimerade.
Annars sa kanns allt lite tungt just nu. Jag har inte kannt sahar tidigare medan jag varit har och
aven fast jag snart ar inne pa halvtid, om typ en och en halv manad, sa kanns hemma valdrigt langt
borta just nu. Inte forran nu har jag liksom saknat hemma riktigt mycket heller. Men jag kanske
borde ha raknat med att det har skulle komma atminstande en gang under mitt ar, annars skulle ju
jag kannas som en minst sagt kanslolos person (hehe). Sa de senaste dagarna har jag typ varit en
liten grinolle. Men det far man. Faktiskt. Man ar ju inte helt made of steel precis. Vem fasen ar det liksom?
Men det gar val over (FORHOPPNINGSVIS, heeeh).
Forovrigt har jag skavsar stora som femkronor pa vardera hal, kampar hart med min Body Burn Yoga DVD
och ar nu uppe i 25 st mynt i min states of-america-samling.
/Irene
1 kommentar:
Bra att du inte är made of steel. Väldigt mänskligt :) .
Hemlängtan kan vara jobbig. (Kommer ihåg när jag var liten och var på semester med familjen. Det gick bara en par dagar så började jag gnälla om att jag inte kom ihåg hur Sorina, vår hund, såg ut. Vicken mes. Liksom terrible experience...)
Men vi är alla kvar här i Sverige så oss hinner du se senare när du kommer hem.
Skicka en kommentar