Egentligen skulle jag kunna skriva hurmycketsomhelst

men jag spar med det. Har myror i baken och läre göra natnatnat. Strejken är över och jag är glad. Iaf, Mathilda har vart här hos mig nu, onsdag till söndag. Hurkulsomhelst, ellerhur Mathilda? Vad ska man säga, det finns en grej som sammanfattar allt, och det är en mening. "Die Sonne, i'm like a lizzard". Eller en situation. Pauls Metal Eck. Sent. Fullt med folk. Alltsa, det här scenariot är det bästa nansin, jag har aldrigaldrigaldrig vart med om bättre. Hombres gäng slar sig ner vid varat bord. Fem stenharda hardrockskillar, varav ledaren kallars sig själv för Hombre och är... 45. Varan tyska är... inget att hurra för. Deras engelska existerar inte. En utav dom hade bott i England i tre veckor och trodde sig själv vara underbar. Jag fatta inte ens en tiondel av vad han sa, men däremot agerade han tolk mellan oss och... Hombre. Jaha, älskvärt. Jag later Mathilda berätta vidare, hon kan nog mala ut den där berättelsen till sin sanna natur. Nu läre jag kila //Tschüß Lina